Men jag, jag skall skåda efter Herren,
jag skall hoppas på min frälsnings Gud.
Min Gud skall höra mig. (Mika.7:7)
Profeten Mika levde i en tid när det inte fanns mycket hopp. Det var krig på
olika håll och landet som han bodde i och som hade blomstrat under kungarna
David och Salomo var upp-delat i två delar som inte kom överens.
Dessutom fanns det både i sydriket och nordriket viljor som drog åt olika håll.
Moraliskt var det inte heller så välställt. Avgudadyrkan, ojämlikhet i samhället
och falska föreställningar, om en Gud som fixar allt, i de religiösa kretsarna.
Mika hade fått möta Gud och höra Hans tilltal. Det här hade gett honom en insikt
i hur Gud såg på eländet och Mika försökte efter bästa förmåga dela med sig av
vad han sett.
Versen ovan (Mika.7:7) visar något av den respekt för Gud och också förtroende
för Gud som Mika hade fått. Han visste att det var bara genom att söka sig till
Gud som det fanns något hopp. Han visste också att Gud skulle höra honom.
På Mikas tid hade ganska små förväntningar på vad Guds rike innebär jämfört med
vad vi genom Jesus fått lära oss. Jesus visade att Guds rike stäcker sig över alla
gränser både i tid och rum, och gäller alla mänskor i alla tider.
Vi har fått så mycket mer kunskap om Gud, men ändå tror jag att Mika kände Honom
bättre än någon av oss.
Mika såg hur det går för jorden som vi nu mer och mer kan förstå:
”Men jorden skall bli en ödemark för sina invånares skull.Det blir
frukten av deras gärningar.” (Mika 7:13).
Så här säger Mika om Gud:
”Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning
och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan
av sin arvedel. Han håller inte fast vid sin vrede
för evigt,ty han har behag till nåd. Han skall
åter förbarma sig över oss och trampa på våra
missgärningar. Du skall kasta alla deras synder
i havets djup.” (Mika.7:18-19)
Låt oss ta vara på också Mikas vittnesbörd om att Gud är värd att ha
respekt och vördnad för, men samtidigt se att Han är vårt enda hopp om räddning.
Jesus har öppnat vägen för dig och mig!
| 
